Det har varit några intensiva veckor, de har innehållit hög stress, mycket frustration och medföljande energidränage och som följd har jag känt mig överstimulerad. Ovanpå allting bär jag larm, vilket jag aldrig någonsin gör, men för en gångs skull känner jag själv ett visst behov av det.

 

Och ändå. Ändå, när jag känner efter. Så är jag lycklig. Och något som bidrar till känslan är att jag har kollegor som får mig att gapskratta högt även långt efter arbetstid.