På lördagskvällen är det dags för brofest med mitt favoritliveband. De som jag tänkt gå med droppar av en efter  en. Jag vet att jag kommer att ångra mig om jag inte går dit, så jag bestämmer mig för att gå dit själv. Hinner beställa ett glas rosévin i baren och när jag vände mig om blir jag igenkänd av en person som jag träffat för femton år sedan på en stugfest i Idre. Jag har sällskap hela kvällen och har väldigt roligt. Ovanpå allt blir jag knackad på axeln av en underbar Aspergare från min socionompraktik för tio år sedan. Jag trodde på hans kapacitet och genom åren har han gett mig rätt för han har håliit mig uppdaterad. Han kramar om mig flera gånger, hårt. När kvällen ska avrundas får jag skjuts hem på en mycket speciell, i grunden dansk, cykel och det känns som att vara femton år och åka flakmoppe.

 

Jag märker att jag just nu, med hög frekvens, är med om upplevelser som får mig exalterad och skapar ett lyckorus.

 

När jag idag gick hem från jobbet kände jag hur mina ögon tindrade som på ett litet barn av vetskapen att en veckas semester ligger framför mig. Och den semestern inbegriper vistelse på Sweden Rock och att träffa fina människor.