Jag upphör aldrig att förundras av vissa saker i livet. Och det är väl det jag gillar mest med just livet; att det då och då bjuder på överraskningar. Ikväll lämnade jag jobbet med en varm känsla i hjärtat, jag fick se någon få det bra och anhöriga såg det också. Det var precis vad jag behövde inför det som komma skall. 

 

 

Att sikta är inte min starka sida men jag är tydligen en fena på crocket. Det är något väldigt fint med att spendera en eftermiddag och kväll med människor en har en lång historik med. Det genererar många gapskratt. 

 

 

 

 

 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; det är inte mina klienter som har tur som möter mig, det är jag som har turen att möta dem. 

Jag märker att mitt hjärta är öppet, att jag skiner på ett sätt som jag nog inte gjort på länge. Jag blir nästan skrämd av hur högt jag skrattar och att jag gör det ofta. Jag blir förvirrad över rastlösheten som sprider sig i min kropp för det har under en väldigt lång tid varit en obekant känsla. Kroppen finner ingen ro men sinnet finner fortfarande ett lugn mellan varven. Jag slås just nu av att jag ofta är två saker samtidigt; att jag är förvirrad men samtidigt strukturerad, att jag är hjärntrött men samtidigt fokuserad, att jag är introvert men samtidigt extrovert - ambivert. Jag pendlar emellanåt på något vis. Jag är för arbetsbelastad men hittar sätt att inte låta stressen nå mig för numera vet jag bättre. Och en dag som denna äter jag Ottoglass, studsar studsmatta med en fyraåring som är helt fantastisk, sitter med benen i en solvarm pool bredvid en av mina favoritmänniskor och jag njuter av att jobba över en fredag när det är med en kollega som jag tycker bra om. Livet är ändå gott om underbara människor och fantastiska ögonblick.