Så exploderar våren äntligen och jag drar in luften, lyssnar på det underbara fågelkvittret även om den ihållande blåsten gör mig yr i huvudet. 

 

Äntligen hittar jag en ny cykel och utan att jag vet om det först, så visar det sig att den finns på samma gata som min. Jag pratar en bra stund med säljaren och hon kallar mig hjärtat flera gånger innan jag sätter mig på cykeln och trampar hemåt. Småstadsvärme är vackert. Jag cyklar hem, ömsom över kullersten och ömsom på trottoar, och det kittlas i min mage en bra stund efter att jag ställt in den i cykelförrådet. Jag inser att det är en speciell sorts lyckorus, som förstärks av solens närvaro. Jag blir mer och mer säker på att jag drivs av solenergi. 

 

Jag ser skräckfilm på bio. Jag kallas att vittna i tingsrätten via telefon och får avlägga ed. Jag får den högsta möjliga löneförhöjningen. Jag får höra att jag är konstig på ett fint och bra sätt. Jag får höra att en klient beskrivit mig som helt underbar. Jag bekantar mig med den lokala taxichauffören. Jag hämtar kraft hos mitt favoritkörsbärsträd i Kristianstad en dag när jag får svårt att andas. Och i helgen väntar långledighet och möjligen årets första löpartur.