Jag går ut för första gången på flera månader och inser fortfarande hur en viss tid av mitt liv var att hitta hem. Jag hittade dem. 

 

I övrigt är det intressant hur hjärnan fungerar. Att min fortfarande stundtals tror att jag inte är i medvetandets land. Som att jag inte hela tiden är medveten. Som att jag inte hela tiden påminns om skrattrynkor som fastnat för längesen.