Det är maj och vinden slår fortfarande som is mot kroppen. Min hjärna kan inte ta in att kylan är så närvarande samtidigt som rapsfälten börjar skifta i gult. Om nätterna kryper graderna långt neråt och om mindre än en månad ska jag sova i tält.

 

Jag finner inte längre orden, jag finner just nu ingenting.