Det blir en sådan där natt igen. En natt av sömnlöshet, en kamp mot feberfrossa blandat med magsmärtor som når sin kulmen i kaskadkräkningar. Jag släpar ett knäsvagt kadaver till jobbet men får ge upp när mötena för dagen är över. Det enda rimliga är att tröstäta glass för att hålla tankar om ruta ett och känslor av meningslöshet på avstånd.