Något som fångar min blick och vid ett annat ögonblick kan den inte fånga någonting alls. Jag ser men jag ser ändå inte, det görs inga kopplingar i mitt huvud. Jag får inte ihop mer än fem timmar per natt och när jag möter min egen blick ligger tröttheten över den som en hinna. Jag sänker tempot och gör utrymme för vardagsskrattet och nu ska jag bara orka två veckor till.