Jag går på bio för skrattets skull men i stället börjar saker i mig göra ont. Tårar samlas men jag släpper dem inte lösa förrän det är i sällskap av gapskratt. När jag går hem är jag ledsen. För kanske sörjer jag det jag inte har sörjt. Kanske sörjer jag att hjärtat inte har något förnuft. Att vissa känslor inte går över. Att andra känslor gör det. Att vissa saker inte känns längre. Att andra känns som igår.