Soluppgång och jag vänder mig om och kan inte riktigt slita mig. Jag har solen i ryggen men vill ha den i ansiktet. 

Jag går en omväg hem för att kunna insupa allt det vackra. Hur den blåa himlen speglar sig i vindstilla vatten, hur trädtopparna, grenarna sträcker sig mot den. Vid varenda blinkning är det som att jag tar ett mentalt fotografi. Så jag blinkar oftare än vanligt.