Jag pausar nu

Även om jag ser det i spegeln. Även om jag känner det i kroppen. Så är det någonting annat att se det på papper. Det känns surrealistiskt. Samtidigt som jag är väl medveten om att jag i flera års tid har kämpat mot symptom kopplat till just det. Och att hela 2015 var en kamp mot det. En kamp som jag inte längre orkar föra. 

Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0