På den irländska aftonen i helgen spelas plötsligt, och föga oväntat, Galway girl. Och associationerna är omedelbara. Håren på mina armar reser sig och tårarna trängs i mina ögon.

 

Jag har nog aldrig gråtit så mycket till varken en bok eller film som till den. Så fin är den. Och så smärtsam.