Så jag och mammi går och ser Håkan Hellström live. Jag kan äntligen ge henne den upplevelsen och det är underbart att se hur exalterad hon är. Vi står långt fram, nära nära. Det känns som att det räcker att sträcka ut handen, så vidrör en honom. Och mitt i publikhavet står jag och tänker på skillnaden mellan att vara extrovert och introvert. Att vid sidan om mig står unga människor och dansar ut alla känslor, medan jag själv låter mina implodera på insidan i ren magi. Nästa gång blir det Ullevi. Jag ska ta henne även dit.