Jag har saknat att se soluppgångar genom ett tågfönster. Att halvt tappa andan av hur vacker världen är när den precis håller på att vakna. En morgon spärras mina ögon upp när jag ser hur morgondimma breder ut sig som sockervadd på marken. Jag ser en orange sol stiga och lägga till rosa nyanser på den annars ljusblå himlen. Dessa stunder är jag fullständigt avslappnad. Så jag blir nästan lite irriterad när tåget redan är framme.