Är det något som jag har insett genom alla år så är det att jag aldrig kommer vara mer för en man än ovanstående.

 

Mitt krav på en eventuell framtida partner är hög emotionell intelligens.

 

You do the math. 

 

Jag tänker väl mer att om jag ska skaffa barn, ska det ske innan jag är 35. På en inseminationsklinik. Och innan dess måste jag ta ställning till det ekonomiska. Ensamstående kvinnor med barn är en av samhällets mest utsatta grupper rent ekonomiskt. Och jag vet inte riktigt om jag vill joina den gruppen, framför allt inte om jag vill låta ett barn joina den om jag kan låta bli. 

 

Men leva själv, det kommer jag göra. No doubt about it. I don't believe in unicorns.