Innan vi faller i varandras armar, ska vi falla isär

 
Det har varit storm. En storm med sådan kraft att den jämnat allting inuti med marken. Men efter stormen kommer lugnet. Saker och ting återfinner sin balans. Jag känner tacksamhet för varenda skratt, för varenda sten som lyfter från mina axlar. De stunder som innehåller flest tårar, innehåller också flest kramar. Jag har stigit av en karusell fullproppad med negativ energi. Och känner äntligen marken mot fötterna igen. 
 
"Under vråkens kretsande punkt av stillhet
rullar havet dånande fram i ljuset, 
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.
 
Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna. 
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden".

Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0