Att kunna sitta i utomhus i bara linne klockan sju på kvällen. Känna friskt gräs mellan tårna. Att bland tiotusen människor ändå kunna känna lugnet inombords, koppla bort och bara njuta av solens strålar mot mitt ansikte. Att skratta okontrollerat och kunna texten utantill. Sen gå hem och tänka att jag kanske inte är så tom som jag tror. Jag kanske bara är lugn.