Det finns knappt utrymme för eftertanke, för lugn, för mat. Men samtidigt upplever jag otrolig stimulans. Lever på utbytet med fantastiska människor. Om nätterna kryper hon närmre, intensivare, längre. Hon gör mig sällskap i sömnlösheten som blivit en av bieffekterna. Aptitlösheten är en annan. 

 

Kroppen är smärtlös men jag går till min massös. Tänker att det egentligen inte finns något behov. Tills kroppen inte lyder hjärnan. En fiolsträng har lagt sig på en svart brits. Som för flera år sedan var det en omöjlighet att slappna av. Hon säger sedan att det börjar hända någonting så fort hon lägger händerna på mig, förklarar att våra energier passar ihop. Min kropp mjukas upp och sedan sover jag i tio timmar. 

 

Det finns mycket kärlek i mitt liv just nu.

Och i hjärtat händer saker.