Igår blev jag tvungen att avtacka en helt underbar kollega och jag befinner mig nog fortfarande i förnekelse. Om en har en dålig dag, behöver en bara gå in till henne på hennes kontor och fem minuter senare går en gapskrattandes därifrån. Hon, som lämnar små presenter bredvid ens tangentbord och som kramar om en av glädje efter semestern. På måndag kommer det eka tomt i korridoren och i hjärtat men förhoppningsvis får hon blomstra dit hon ska nu.