Ikväll har jag varit på en fantastisk F!-valvaka. Det som var avgörande för tidpunkten jag valde att gå hem var att den återhållna gråten blev för jobbig att hantera. Och jag, som har svårt för att gråta, kunde inte hålla mig utan tårar rullade nerför kinderna under tiden jag gick hem. Ett rasistiskt och antifeministiskt parti är det tredje största i vårt land. 2014. Det gör så ont i mig att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det eller hur jag ska kunna somna i natt. 

 

Det finns mycket att glädjas över. Det blir ett efterlängtat regeringsskifte och F! har haft en enorm framfart och är det parti som ökat mest. Och detta kommer jag kunna glädjas åt. Snart. Men inte just nu. Just nu bär jag bara på en enorm klump av sorg.