Samhället har sedan barnsben lärt mig att jag ska vara tyst, uppta så lite plats som möjligt och vara andra till lags. Det har också inneburit många negativa konsekvenser för mig, såsom att jag blivit utnyttjad, överkörd och trampad på. Jag har alltid varit väldigt introspektiv och analytisk men det var inte förrän jag läste psykologi efter gymnasiet som jag på riktigt fick verktyg för att kunna förändra vissa mönster. Då började jag arbeta aktivt med att inte vara till lags, eftersom jag så tydligt såg att det ständigt upptog min energi och innebar att jag fick ge avkall på mina egna behov och känslor. 

 

Det är först under det senaste året som jag fullt ut kunnat släppa gamla mönster om att vara till lags (ty mitt beslut att vid tjugofyra års ålder gå in i en ny relation med en man innebar att slängas tillbaka i ett konstant tillstånd av att få mina egna behov försummade eftersom mannens skulle prioriteras). Jag har nu lärt mig att ta ton, istället för att uppta så lite plats som möjligt. Jag vågar nu uttrycka mina åsikter och ställa människor till svars för sitt beteende och ifrågasätta det istället för att acceptera att bli dåligt behandlad. Jag tror att det mest avgörande var att jag äntligen lyckades sluta bry mig om vad andra människor tycker om mig. Och det har lett till att jag nu är starkare än någonsin. Det har lett mig hit.

 

För:

 

För mindre än en månad sedan var jag på ett första medlemsmöte för en lokal F!-grupp. Jag fick förfrågan om att bli en aktiv medlem. Politiskt aktiv, med andra ord. Med allt vad det innebär. Det är ingen hemlighet eller nyhet för den delen att jag ganska ofta kan uppleva ångest av att vistas i offentliga miljöer med en massa människor, vilket beror på flera olika faktorer som jag inte tänker gå in på nu. Så jag hade en nervositetsklump i magen när jag tänkte på vad ett aktivt medlemskap skulle kunna innebära. Jag tänkte att jag nog är bäst lämpad till att sitta bakom en datorskärm och skriva texter. I mitt vardagliga arbete möter jag människor hela tiden och jag har en professionell vana av att bemöta upprörda människor. Men det är i egenskap av myndighetsperson och socialsekreterare. Det är annorlunda när jag är privatperson.

 

Med bakgrund av detta, är jag otroligt stolt över mig själv efter denna dag. Jag har tagit på mig rosa attribut, mött upp andra partimedlemmar och begett mig mot Lilla torg för att vända ryggen mot SD:s Björn Söder. Sedan begav vi oss mot valstugorna och tog plats på andra sidan gatan, där det av en händelse passerade fler människor än vid valstugorna. Efter det begav vi oss till Broby marknad, där vi hade en egen monter. Vi möttes idag av ofantligt mycket positiv respons och människor som berättade att de skulle rösta rosa eller redan hade röstat rosa. Jag har delat ut massvis med broschyrer, fått bjuda på kakor, prata politik och ge ballonger till barn som velat ha. Jag har inte hållit mig i bakgrunden. Jag har tagit plats.