När hopplösheten slukar mig hel, märker han det. Han observerar mig noga och pockar på min uppmärksamhet på ett sätt som han inte brukar göra. Och så har jag världens finaste föräldrar, som trots min envisa, rigida hopplöshet försöker låta hoppfulla och positiva. Utan dem och katterna hade jag gett upp kampen.