Mitt ljus i mörkret
Jag kan inte ens äta soppa. Varenda dag måste jag välja; äta eller arbeta? För jag kan inte göra båda delar. Jag väljer det sistnämnda. Förut brukade jag längta hem, för jag längtade efter kvällsmaten. Mat är nämligen en av mina absoluta största glädjekällor, det är så jag sätter silverkant på tillvaron. Som tur är, har jag även någonting annat att längta efter där hemma. Älskade tussarna små.
Kommentarer
Trackback