Idag är det FN:s internationella dag för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor. I och med det, har flera skribenter valt att uppmärksamma det faktum att mäns våld mot kvinnor är ett globalt och allvarligt problem. Vi har fortfarande strukturer och attityder i samhället som ligger till grund för detta. Och det är otroligt upprörande. Fast i kommentarsfälten samlas en stor skara män som är upprörda, och rentav kränkta, inte över denna vetskap, men över påpekandet utav den. Kränktheten manifesterar sig genom att kränka, nedvärdera, förlöjliga och hota kvinnor. För mig är det lika delar komiskt som tragiskt. Komiskt eftersom dessa män skjuter sig själva i foten när de försöker förneka att patriarkala strukturer existerar. Tragiskt eftersom det verkar vara så förbenat svårt för privilegierade grupper att se och erkänna de förtryck som andra grupper utsätts för, så att en därmed kan börja arbeta med att förändra det. Jag önskar så att de kunde förstå att det inte handlar om att skuldbelägga. Men det blir kanske svårt att ta itu med ett problem om man inte ens erkänner att det existerar.