För ett tag sedan upplevde jag någon form av morgonhallucination. I morse hände det igen.

 

Jag slår upp ögonen, det är nästan dags att stiga upp. Jag ser samma, enorma spindel som sist, men denna gång ser jag den klättra uppför gardinen. Sekunderna går och min hjärna förstår, återigen, att jag omöjligt kan se det jag ser, men ändå ser jag det. Längst upp i gardinen löses den så småningom upp.

 

Det finns ett intressant samband. Förra gången hände det dagen efter att jag sagt upp mig. Denna gång händer det dagen innan min sista arbetsdag.