Sedan hon trädde in i mitt liv, har hon varenda natt kommit upp till mig i sängen. Min sömn störs visserligen av det, men min sömn är alltid störd på ett eller annat vis ändå. Därför gör det mig ingenting. Tvärtom.

 

För sedan kommer natten, då hon precis börjat löpa, och hon är inte uppe hos mig i sängen en enda gång. Och det är då jag på riktigt inser. Att favorittidpunkten på dygnet är när hon mitt i natten lägger sig på min bröstkorg med sitt ansikte tätt mot mitt. Och i natt låg hon där hos mig igen, och jag mös.

 

På måndag steriliseras hon. Och under tiden ska jag och mammi ha kvalitetstid, bara vi två.