Jag får ett klargörande från oväntat håll och det pussel jag lagt bekräftas ännu en gång. Jag biter mig i tungan och knyter näven i fickan men vill bara öppna munnen. Jag lärde mig tidigt att vara tyst och det sitter kvar i ryggmärgen i vissa lägen. Jag är också en sådan som alltid väljer mina ord, väger dem i förväg. 

 

Så jag sväljer och känner hur energin rinner ur mig.