Jag åker till Sweden Rock för att möta upp några kvinnliga kollegor från Karlshamn. Vi spenderar eftermiddagen och kvällen i lugn och ro på ena kollegans camping. I sällskapet befinner sig endast en man som inte har någon respektive. En utav mina kollegor introducerar mig för honom genom att benämna mig som manshatare (jag hatar inte män utan hatar patriarkatet och hur det påverkar män och deras beteende gentemot kvinnor, och vad det i sin tur gör med mig). Jag finner gärna mig i denna introduktion men den tjänar inte sitt syfte. Det slutar istället med att jag får ägna halva vistelsen åt att försöka schasa bort en obehaglig manschauvinist som säger att jag har vackra ögon och att han vill att jag följer med honom hem, trots att jag tydligt visar och uttrycker mitt ointresse.

 

Varför ska jag över huvud taget behöva slösa min energi på sådant? Varför fortsätta när en sagt nej? Vad är så svårt att förstå? Eller rättare sagt; varför har män så förbannat svårt att acceptera att en inte är intresserad?