Det är valår. Det märks verkligen. Jag finner det oerhört intressant vilka medel Alliansen tar till för att försvara den politik de bedrivit de senaste åtta åren som drivit Sverige käpprätt åt helvete. Det faktum att arbetsmarknaden för unga innehåller hemska villkor sopar man under mattan genom att skylla på att dagens undomar är kräsna och lata. Det faktum att fattigdomen har blivit utpräglad igen i Sverige sopar man under mattan genom att skylla på att det är romer som kommer hit och tigger, under order från organiserade ligor. Alliansen skyller på de utsatta i samhället, de skyller på dem som de själva satt i den position de befinner sig i. Och jag blir så illamående av den människosynen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag sa det för fyra år sedan och jag säger det igen; om det blir fortsatt blå regering i detta land så är jag tveksam till att jag klarar av att stanna kvar i landet. Med en sådan regering är mitt arbete helt och fullkomligt meningslöst i det stora hela. Med en sådan regering far jag själv så fruktansvärt illa, inte ekonomiskt eller liknande, men moraliskt och etiskt.