Artikel ur DN:

 

Janet Shibley Hyde har samlat alla större metaanalyser (alltså kombinationer av resultat från oberoende studier) om psykologiska könsskillnader från engelskspråkiga länder. Hon delar in testade egenskaper och beteenden i sex kategorier:

Intellektuella förmågor som matematik, läsförståelse, ordförråd, stavning, förmåga att föreställa sig och i tanken rotera tredimensionella föremål, intelligenstest.

Verbal och icke-verbal kommunikation som tendens att avbryta andra, öppenhet mot främlingar respektive vänner, leenden, ansiktsuttryck.

Personlighet och socialt samspel som aggressivitet (t ex fysisk, verbal, indirekt, vid olika grad av provokation), förhandlingsförmåga, hjälpsamhet, sexuella beteenden, ledarskap (t ex stil, effektivitet), personlighetstyp.

Psykologiskt välbefinnande som självkänsla, depressiva symtom, lycka.

Motorik som balans, vighet, kastlängd, kasthastighet, fingerstyrka.

Övrigt, bland annat moralisk utgångspunkt (rättvisa eller omhändertagande), fusk, datoranvändning, prioriteringar vid yrkesval.

Medelstora och stora skillnader mellan könen fanns bara för aggressivitet (främst fysisk), fysisk aktivitet (främst kastlängd och kasthastighet), och några (men inte alla) sexuella beteenden.

Män onanerar mer och tycker bättre om tillfälligt sex. Annars är kvinnor och män lika. Men fördomar om könsskillnader får kvinnor att prestera sämre.

"Män är från Mars, kvinnor är från Venus." "Könet sitter i hjärnan." Böcker om skillnaden mellan män och kvinnor säljer bra, och får mycket uppmärksamhet. Skillnaderna påstås vara många: kvinnor är mer verbala, och män är bättre på logik och matematik.

Men teserna saknar stöd i den psykologiska forskningen.

- Vi har överväldigande bevis för att män och kvinnor är lika. Men människor vill hellre tro på könsskillnader. Det gör livet mer förutsägbart, säger Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA.

Janet Shibley Hyde är en av världens främsta experter på området. Hon har kombinerat alla studier om könsskillnader från engelskspråkiga länder, och funnit att för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan kvinnor och män liten eller obefintlig. Ändå rör de allra flesta studierna områden där forskare har hävdat att det finns tydliga olikheter mellan könen, som verbal förmåga, matematik och sätt att kommunicera.

Hon hittade tre undantag. Ett är aggressivitet, framför allt fysisk aggressivitet. Men skillnaden mellan kvinnor och män är inte enormt stor.

- Och kom ihåg att 95 procent av alla människor aldrig slår någon. Men bland de 5 procent som slåss är de flesta män, säger Janet Shibley Hyde.

Pojkar är också i genomsnitt mer fysiskt aktiva än flickor, redan i tvåårsåldern. Och de kastar bollar längre och hårdare, särskilt efter puberteten, när de har större muskelmassa och kraftigare benstomme.

Det tredje undantaget rör några sexuella beteenden. Män onanerar betydligt mer än kvinnor. Män är också mer positiva till sex med tillfälliga partner.

I allt annat är män och kvinnor mycket lika.

Janet Shibley Hydes resultat är en sammanställning av så kallade metaanalyser (alltså kombinationer av flera studier), och därför betydligt mer pålitligt än andra, mindre undersökningar. En enskild studie kan innehålla fel och stora osäkerheter - frågorna kan vara olyckligt formulerade, eller forskarna kan ha intervjuat för få personer eller valt ut dem på ett olämpligt sätt. Men när den kombineras med flera andra undersökningar blir felen inte avgörande för resultatet. Ännu viktigare är att forskarna får tillgång till enormt stora datamängder: intervjuer eller test med hundratusentals personer eller ännu fler.

Göteborgsprofessorn Annica Dahlström skriver i sin bok "Könet sitter i hjärnan" att mäns och kvinnors hjärnor är olika. Nyligen kom en liknande bok ut i USA med titeln "The Female Brain" (Den kvinnliga hjärnan). Befängt, anser Janet Shibley Hyde:

- Det finns ingen "kvinnlig" hjärna. Det finns en mänsklig hjärna.

Enligt henne är det bara på några små begränsade områden som mäns och kvinnors hjärnor är olika, och skillnaderna är små: mellan fem och tio procent. Två personer av samma kön kan ha hjärnor som skiljer sig mer än så.

Janet Shibley Hyde menar att det är ett misstag att ta för givet att skillnader i hjärnan automatiskt leder till olika beteenden, utan att undersöka saken med psykologiska test.

Den populära bilden av enorma skillnader mellan könen är alltså osann, och kan leda till kostnader för samhället och enskilda individer, enligt Janet Shibley Hyde. Lärare och föräldrar kan till exempel missa flickor med anlag för matematik.

Janet Shibley Hydes sammanställning visar att män och kvinnor i genomsnitt är lika bra på matematik. Men forskare har hävdat att männen dominerar bland de riktigt intelligenta (och de riktigt ointelligenta). På specialutbildningar för mycket begåvade barn i USA går också betydligt fler pojkar än flickor.

- Men vid internationella matematiktävlingar är flickor från Rumänien och Kina helt överlägsna pojkar från USA. De kommer från samhällen som uppmuntrar även flickor att hålla på med matematik, säger Janet Shibley Hyde.

Internationella jämförelser mellan femteklassare i USA, Taiwan och Japan visar samma sak: de asiatiska flickorna räknar betydligt bättre än de amerikanska pojkarna.

- Kulturella skillnader är mycket, mycket större än skillnader mellan könen, säger Janet Shibley Hyde.

En annan forskare som studerat konsekvenserna av en felaktig bild av kvinnor är Claude M Steele, professor på institutionen för psykologi vid Stanforduniversitetet i USA. Hans forskning visar tydligt att den allmänna uppfattningen att kvinnor är underlägsna män i matematik gör att kvinnor presterar sämre. Claude M Steele kallar fenomenet för hotet från stereotypen.

- Även om ingen runt omkring säger något blir kvinnor påverkade av stereotypen. Väljer de ändå att ägna sig åt matematik blir de stressade av att hela tiden behöva bevisa att fördomarna inte stämmer, säger han.

I skolan klarar pojkar och flickor matematiken lika bra. Även på introduktionskurser på amerikanska universitet får kvinnliga studenter lite högre betyg än de manliga. Men på högre nivåer lyckas männen bättre. Claude M Steele och hans kolleger ville se om det kan förklaras av hotet från stereotypen eller om det beror på biologiska skillnader. De studerade studenter som läst matematik en termin och fått höga betyg, som visste om att de var begåvade, och som tyckte att den matematiska begåvningen var viktig för deras självbild. När dessa högintelligenta studenter fick göra ett mycket svårt prov, som egentligen kräver flera års ytterligare matematikstudier, klarade sig männen i genomsnitt mer än dubbelt så bra som kvinnorna. Men om testledaren först talade om att män och kvinnor tidigare alltid klarat just detta prov lika bra, lyckades kvinnorna lika bra som männen. Det enda som krävdes för att kvinnorna skulle prestera lika bra som männen var alltså att de fick höra att de kunde göra det. Om det fanns medfödda biologiska skillnader hade naturligtvis männen klarat provet bättre än kvinnorna i båda fallen, oavsett vad testledaren sagt.

Andra forskargrupper runt om i världen har upprepat och bekräftat Claude M Steeles slutsatser i mer än hundra publicerade studier.

Forskarna har alltså visat att fördomar direkt kan påverka hur bra kvinnor lyckas på ett matematikprov. Så länge folk tror att män är bättre på matematik kommer kvinnliga matematiker att känna att de behöver kämpa hårdare för att visa att de duger, och prestera sämre när de blir frustrerade.

Hotet från stereotypen är därför ett reellt hinder för kvinnors (och andra gruppers) prestationer. När Claude M Steele ska förklara jämför han med basket. I USA är sporten helt dominerad av färgade spelare.

- Om en färgad spelare misslyckas eller spelar dåligt och blir frustrerad kan han ta det som en motivation att träna hårdare i stället för att lägga av, eftersom han aldrig behöver ifrågasätta att han faktiskt hör hemma i gruppen.

På samma sätt behöver en manlig matematikstudent aldrig fundera på om han tillhör gruppen. Får han en uppgift som han inte klarar av att lösa kan han skylla på att det är en dum uppgift, eller på att hans lärare inte gått igenom allting på föreläsningarna. En kvinnlig student som möter samma frustration kan i stället börja tvivla på sig själv, eftersom hon redan utmanat stereotypen och fördomarna när hon valde att studera matematik.

- Även om en kvinna inte tror på stereotypen måste hon alltid förhålla sig till den när hon jobbar i en mansdominerad bransch. Många orkar inte med att alltid jobba dubbelt så hårt för att visa att de klarar av det, och byter bana för att slippa pressen, säger Claude M Steele.

Claude M Steeles resultat innebär också att satsningar på att hjälpa svaga grupper kan få motsatt effekt. Om ett universitet till exempel vill ha fler kvinnliga matematikstudenter och satsar på att ge extra hjälp och stöd till flickor och kvinnor kan det förstärka stereotypen - om kvinnor behöver hjälp måste de ju vara sämre. Då är det mycket effektivare att ge extra stöd till alla. Claude Ms Steele anser att det allra viktigaste är att lära ut att matematik är en inlärd förmåga som kräver arbete och disciplin, inte en medfödd talang hos gudabenådade individer.

- Vi ska absolut inte sprida uppfattningen att matematisk förmåga beror av gener och kön.

Maria Gunther Axelsson