Vad det handlar om
När jag skriver om feminismen så utgår jag ofta från mina egna upplevelser och det förtryck jag upplever och har gjort i hela mitt liv. Mitt förtryck handlar alltså om att vara kvinna i en mansdominerad värld och om att bli exkluderad, nedtryckt och objektifierad. Men det finns flera olika förtryck i samhället och dessa innebär att jag i vissa avseenden även är privilegierad, exempelvis på grund av att jag är vit. Det är många gånger svårt att se det förtryck som inte drabbar en själv. Men det innebär inte att en får ha tolkningsföreträde. Bara för att en själv inte upplever problemet så innebär det inte att det inte existerar. Och vi måste kunna prata om och synliggöra strukturerna för att kunna göra någonting åt dem. För att kunna göra bättre.
Det jag känner hat inför är strukturerna. Patriarkatet. Machokulturen. Våldtäktskulturen. Sexismen. Och hur det drabbar båda könen. Jag har i min yrkesroll suttit och blivit förbannad när andra professioner menat att män är sämre föräldrar än kvinnor enbart på grund av att de är män. Jag blir oerhört provocerad av all sexism, även den som kommer ifrån kvinnor. Ett typexempel är kvinnors objektifierande av brandmän. Mest provocerad blir jag kanske av könets betydelse över huvud taget. Varför det alltid är det första folk frågar om när någon berättar om sin graviditet eller precis har fött barn. Och jag tycker inte om att samhället lär barn vikten av kön. Så att det leder till att barn i en viss ålder helt plötsligt tar avstånd från varandra baserat på könen. Att sedan enda anledningen till att socialisera med andra könet är för att hitta en partner. Det vill säga heteronormen, som jag också avskyr. Som innebär förväntningen att kvinnan ska prioritera denna relation högst och ge avkall på sina vänskapsrelationer. Som innebär att kvinnan betraktas som en tjatig morsa när hon ställer krav i relationen och mannen betraktas som toffel när han prioriterar henne. Och så vidare i all oändlighet.
Det handlar om att vi inte ska begränsas på det sättet av en massa normer och roller. Inte om att hämndförtrycka.
Kommentarer
Trackback