Vi säljer vapen till andra länder men tvår våra händer när vapnens förstörelse knackar på våra gränser. När de drabbade söker vårt skydd väljer vi inte bara att avvisa dem, vi väljer att först utsätta dem för ytterligare trauman. Barn till dessa personer, som hinner födas i vårt land, kan spendera hela sin barndom under hot om avvisning till ett land som de inte har någon anknytning till. När det gäller de barn som blir utsatta för våld i hemmet av sina föräldrar, går avvisningen framför deras skydd. 

 

Vi manipulerar statistiken för att skapa avstånd, rädsla och hat. Vi vägrar se strukturerna som formar oss och stirrar oss blinda på individualism. Vi skyller ifrån oss på det främmande och vägrar möta vår egen spegelbild. Istället för att mötas i humanistiska värdegrunder vill vi förlänga straffen. Istället för att hjälpa de utsatta vill vi förbjuda deras existens. Vi reducerar människors värde till en prislapp. Vi låter plånbokens tjocklek styra när hjälp ransoneras medan vi låter de behövande falla mellan stolarna. 

 

Det är i alla fall så det blåser från högervindarna. Och jag, jag fryser.