Denna händelse kan jag bara inte hålla tyst om när jag ser alla onyanserade åsikter som flödar.

 

Vi börjar från början. Tidigare i år blev människor som firade internationella kvinnodagen i Malmö utsatta för mordförsök av medlemmar ur Svenskarnas parti. Denna händelse skakade om Malmö och dess befolkning rejält. Att människor blir upprörda över att personer från samma parti senare samma år får tillstånd att tala offentligt i Malmö är därmed helt naturligt. Att människor i största allmänhet blir upprörda över detta är lika naturligt, i min mening. För vi talar om ett parti som är öppet nazistiskt, och därmed borde deras yttrandefrihet begränsas utav bestämmelserna kring hets mot folkgrupp. Tyvärr är det inte ovanligt att det existerar lagar som sedan inte appliceras i verkligheten, och så verkar vara fallet även här.

 

Så konsekvensen blev istället att människor valde att gå dit och aktivt stå upp emot fascism. Många hävdar att en gynnar främlingsfientliga partier genom att uppmärksamma dem på detta sätt. Att en istället bör bemöta dem med sakliga argument. En fin teori, men verkar det ha fungerat rent praktiskt om en tittar på Sverigedemokraternas framfart? De har nästlat sig så långt att de har en representant i nämnden jag arbetar för. Vi känner vid detta laget nog alla till Martin Luther Kings världsberömda citat ”Den stora tragedin är inte de onda människors ondska, utan de goda människornas tystnad”, och jag tycker verkligen att det ligger något i det. Jag anser att en aktivt bör visa sitt motstånd mot fascism, särskilt med tanke på hur normaliserat det har hunnit bli både i Sverige och Norden. 

 

Däremot anser jag inte att en ska göra det med hjälp av våld. Dock är det oklart hur mycket våld och i vilken form som demonstranterna stått för. Något som dock står klart är att polisen till en början har ljugit om det för att rättfärdiga sitt eget våld. Nyheter idag har också skrivit om det våld som demonstranterna ska ha stått för, men Nyheter idag drivs också av rasister och före detta Sverigedemokrater. I övrigt ser jag stötande bilder och filmklipp på hur polisen rider in i en folkmassa och över människor, och när andra människor springer fram för att hjälpa de skadade, vänder polisen och rider in i folkmassan ytterligare en gång. Personer som var där beskriver hur polisen använde sina batonger uteslutande mot huvudet istället för kroppen. Att batonger användes för att flytta på människor som på grund av trängsel inte kunde flytta sig. Någon beskriver till och med hur en polis försökte putta denna person mot hästarna när dessa kommer springande och det finns en bild som stöder denna beskrivning. Resultatet blev att någon fick sin skalle krossad och någon annan fick permanenta skador.

 

Jag var inte där. Och de som var där kommer inte ha exakt samma beskrivning av händelsen för så fungerar inte hjärnan. Alla kommer ha sina egna upplevelser. Men majoriteten av den rapportering som gjorts tyder ändå på att det förekommit övervåld från polisens sida. Ändå är det förvånansvärt många som haglar med åsikter om att demonstranterna förtjänade det, enbart för att de anses vara ”vänsterfolk”. Åsikter som går lite hand i hand med Svenskarnas partis åsikter. Att en viss grupp människor förtjänar att utsättas för förtryck och våld. Andra försvarar polisens rätt att använda sig av våld. Men den rätten är inte ovillkorad. Och många av argumenten är väldigt vaga, enligt mig. Bara för att saker är på ett visst sätt, innebär det väl inte att en ska nöja sig med det och inte vilja förändra till det bättre? Jag brukar absolut inte ha åsikter kring polisers agerande och nog är deras arbete otacksamt många gånger, vilket arbetet som myndighetsperson generellt är. Jag kritiserar inte enskilda polisers agerande i detta fall. Jag kritiserar för det första att Svenskarnas parti har fått tillstånd att tala offentligt. Jag kritiserar för det andra de bedömningar som gjordes för att ge poliserna mandat att agera på detta sätt. Jag kritiserar å det grövsta att de efteråt har ljugit om händelsen. Jag har sett människor löjliggöra denna kritik genom att hånfullt uttrycka att demonstranterna kanske skulle ha fått lika villkor som polisen så att det blev en ”rättvis” kamp. Då har en verkligen inte förstått vad det handlar om. Polisen har våldsmonopol. De har en makt över övriga medborgare. Och när sådan makt existerar, ska den också granskas, så att denna makt inte missbrukas. Vilket den verkar ha gjorts i detta fallet. Andra menar att om en ger sig in i leken, så får en leken tåla, och jag vet inte hur jag ska tolka detta. Det är fullt möjligt att det var vissa av demonstranterna som använde visst våld, och det är förstås inte okej. Men majoriteten gjorde det inte, och oskyldiga blev utsatta för polisens våld. Om jag ska applicera detta tankesätt på mig själv, dvs att om jag får ge mig in i leken så får jag leken tåla, ja, då bör jag kanske rentav inte lämna min bostad? För då finns det ju faktiskt en risk att jag utsätts av någon form av våld eftersom det i offentliga miljöer vistas andra människor. Framför allt borde jag inte vistas i miljöer där män finns, med tanke på att de står för 95% av våldsbrotten. En löjlig liknelse kan tyckas, men likadant var det troligtvis här. Många gick till torgmötet för att ta ställning mot fascism men på ett fredligt sätt. Skulle de ha stannat hemma för att det kunde finnas en risk för våld? Eller är kanske allting inte så enkelt som svart eller vitt?