Det är otroligt många män som blir kränkta när en belyser och uppmärksammar den patriarkala struktur som finns (och har funnits sedan tidernas begynnelse, vilket knappast är en nyhet för någon) och som kortfattat handlar om mäns makt över och förtryck gentemot kvinnor. Män blir också otroligt kränkta när en talar om våldtäktskulturens existens samt det faktum att våldtäkter i allra högsta grad sker i relationer i det egna hemmet. Det är betydligt bekvämare att leva kvar i föreställningen att det är psykiskt störda människor som uträttar överfallsvåldtäkter. Men tyvärr är det inte så. Mäns förtryck mot kvinnor är globalt och har samma ursprung. Det yttrar sig på olika sätt och i olika grader beroende på hur utvecklat det demokratiska samhället är på precis den platsen det sker. Men i grund och botten är det samma mekanismer. Detta är ett faktum som dock vita män inte vill skriva under på utan de vill gärna slå skulden ifrån sig och hänvisa till att denna syn endast finns att finna i muslimska kulturer. Om inte annat, så anses den vara värre där. Återigen, strävan efter jämställdhet har nått olika långt i olika länder, men faktum kvarstår; ursprunget är detsamma och därför är det inte relevant att peka finger på vilka som utökar mest förtryck gentemot kvinnor. Och jag undrar sannerligen; vilket är viktigast - att faktiskt arbeta för att båda könen erkänns som människor och värda av respekt (oavsett ursprung) eller att två sig fri från all skuld? Varför är det många män som tar mer illa vid sig av att kvinnor belyser den patriarkala strukturen än det faktum att kvinnor i stor omfattning utsätts för olika former av våld från mäns sida, däribland våldtäkt? 

 

Strukturer. Det är strukturer det handlar om.