Robin Williams död har berört många, inklusive mig själv. Men fingerpekandet låter inte vänta på sig. Någon tar sig friheten att skriva en otroligt dömande och skuldbeläggande text om att Robin Williams minsann gjorde ett "val", ett "val" som är helt horribelt; nämligen "valet" att ta livet av sig. Sådana uttalanden görs enbart av människor som aldrig har mått psykiskt dåligt själva eller som helt saknar förmåga att sätta sig in i vad ett dåligt psykiskt mående kan innebära.

 

Jag har för många år sedan suttit i en diskussion om självmordets egoism eller icke egoism och jag förstår båda sidor av myntet utan problem. Jag förstår att en som anhörig eller närstående tycker att det är ett fruktansvärt och egoistiskt agerande att begå självmord, eftersom de får leva med sorgen efteråt. Jag förstår verkligen det och skulle nog själv känna likadant i mina stunder av djupaste sorg. Men för en som mår väldigt psykiskt dåligt är det lika egoistiskt av de anhöriga och närstående att kräva att den personen ska leva vidare i sin upplevda misär enbart för deras skull. 

 

Vem vet hur länge Robin Williams kämpade med sin psykiska ohälsa innan han till slut inte orkade mer? Döm inte honom. Minns honom istället för all den glädje han skänkt så otroligt många människor.