Just nu är det så ofantligt mycket hat som florerar i samhället. Människor hatar de fattiga som syns så pass mycket att de utsätter dem för oprovocerat våld. Män hatar kvinnor som vill leva under samma villkor som de själva och hotar med att våldta och mörda dem enbart på grund av denna vilja. Män hatar kvinnor blott för det faktum att de är kvinnor. Ammande kvinnor får inte synas eller vistas i offentliga sammanhang, men objektifierade, halvnakna kvinnor får gärna synas i varenda kvarter på reklamskyltar. Heteronormativa människor hatar hbtq-personer för att de är annorlunda än dem sjäva. De priviligerade hatar de utsatta. Människor blundar för att det händer. Förnekar att det händer. Vissa pratar om en stolthet för sitt land. Och jag undrar; hur kan en vara stolt över det här? Hur blev allting så skevt och ologiskt? 

 

Jag har otroligt svårt för att förstå åsikter som strider mot att alla människor ska få leva under samma villkor och att alla har samma rätt att älska. Jag gör det bara inte. Och jag är glad över det. Det, däremot, kan få mig att känna viss stolthet.