Den där känslan. Att det här är för bra för att vara sant. En förväntar sig att vem som helst, när som helst, ska vakna upp ur en ljuvlig dagdröm och dräpa glädjen, förinta triumfen. Men icke. Det här händer verkligen. 

 

Ungefär så kände jag när Joffrey dog i Game of Thrones i kvällens avsnitt. Som jag har längtat! Och scenen var briljant. Det byggdes upp så mycket hat att jag satt och svor och spände mig i soffan av ilska.