Jag omvärderar och ifrågasätter precis allting. Slänger alla normer i närmsta soptunna. Jag lever en gång. En enda. Varför ska jag då spendera livet åt att anpassa mig efter ogenomtänkta, förlegade normer? Kommer det att göra mig lycklig? Snarare olycklig. 

 

Mitt arbete handlar om att hela tiden göra bedömningar. Och då tycker jag att man hela tiden behöver rannsaka både sig själv och samhället. För man utgår ifrån normer och värderingar. Men vem är jag att säga vilka som är rätt och vilka som är fel? Så länge ingen tar skada kan ingenting vara fel. Något som är rätt för en person, behöver inte vara rätt för en annan. 

 

Jag får en ännu större förståelse för vad som har varit och en större insikt om hur jag vill ha det. Jag är inte längre beredd att delta i relationer som inte präglas av ömsesidighet och balans. Jag är inte längre beredd att låta mina egna behov stå i skymundan för att andras (per automatik) ska gå före.