Introvert
Någon av de största lättnader jag någonsin har känt var när jag (under Kreta-resan) satte mig in i begreppet introvert och insåg att det är precis vad jag är. Normen är att vara extrovert och jag har i hela mitt liv därför känt mig lite onormal, avvikande osv (jag avviker från normen på alla möjliga sorters vis, så på ett vis stämmer det). Men jag är ju bara introvert och det är okej (eller?)!
"En vanlig uppfattning är att introverta helt enkelt inte gillar andra människor. Sanningen är att våra sociala batterier laddas ur och sedan är vi utmattade och avslagna. Innan detta händer är vi lika sociala som vilken extrovert som helst".
"På den introverta sidan av personligheten finns drag som:
- Att föredra få men djupa vänskaper
- Att bli obekväm med att vara i centrum
- Att bli utmattad av nya bekantskaper
På den extroverta sidan finns drag som:
- Att vilja vara festens medelpunkt
- Att vara nyfiken på främlingar
- Att kunna jobba fokuserat trots mycket bakgrundsljud"
Jag har drag från båda men definitivt fler från introverta sidan. Jag klarar knappt av att fira min egen födelsedag eftersom jag så mycket avskyr att stå i centrum. Och att vara social suger musten ur mig, även om jag många gånger älskar att vara social. Jag klarar inte av att vara social varenda dag, då går jag under.
Och när min hjärna orkar läsa igen, ska jag läsa ut hela boken Introvert - den tysta revolutionen.
Kommentarer
Trackback
