Jag snubblar över gamla ord och konstaterar att jag visste redan från början. I natt drömde jag en mardröm om att jag var tillbaka i det. Tillbaka till att vara ett färglöst spöke som ska tillgodose andras behov medan mina egna blir helt förbisedda. 

 

Under det gångna året har jag sakta men säkert lärt mig att inte investera känslor, tid och energi på relationer som saknar ömsesidighet. 

 

Någonstans på vägen förlorade relationer sin betydelse i det stora hela, kanske på grund av ovanstående. Och det väcker inga känslor hos mig, det är bara ett stilla konstaterande. Relationer tynger ner mer än vad de bär när det inte finns någon balans.