Det gör ont när längtan slås i spillror. Som en slags symbolik, åkte ett vinglas i golvet när jag diskade. Jag tittade ner på mina fötter som var omringade av glasskärvor. Sedan fortsatte jag obekymrat att diska genom att inte röra fötterna. 

 

Efter det gjorde jag det enda vettiga. Jag snörade på mig löparskorna och provade en fjärde löparrunda, denna gång på asfalt. 9 km senare är jag nöjd med insatsen, men desto mindre nöjd med att vara halt på högerfoten.