Idag fick jag ännu en anledning till att tycka att rättsväsendet är under all kritik. Skriv om hela lagboken; gör om och gör rätt. För:

 

Kontaktförbud. Det nya besöksförbudet. Som pinsamt nog kom rätt nyligen. Tidigare fick man inte söka upp personen i dess hem, men överallt annars. Numera är det som väl är inte begränsat till endast hemmet. På den tiden var offrets rörelsefrihet mycket mer begränsat än förövarens.

 

Men så är det tydligen fortfarande.

 

Vi leker med tanken. En person har kontaktförbud gentemot en annan person. Vilket i sig ska mycket till. Det kan röra sig om misshandel och till och med mordförsök. Allvarliga saker, med andra ord. Om då personen som fått kontaktförbudet sedan vistas på en plats där den vet att den andra personen vistas, och vistas där enbart för att söka upp personen i fråga. Borde det då inte betraktas som en överträdelse av kontaktförbudet? Jag var naivt övertygad om det, tills jag idag fick äran att "få veta bättre". 

 

Personen får visst vistas på samma plats. Överträdelsen inträffar först när personen tar kontakt med den andra personen, genom att prata eller gestikulera. Om kontaktförbudet även gäller hemmet, så räknas det inte som överträdelse om personen står utanför. Inte förrän personen tagit sig in i bostaden, är det en överträdelse. Och då är det väl aningen för sent att ingripa? Inte konstigt att man läser om alla kvinnor som blir mördade när samhället har så knapphändiga resurser till att skydda dem.

 

Så jag blev arg. Som så ofta på rättsväsendet den senaste tiden. Och när jag blir arg, så tenderar jag att överdriva lite. Så jag tänkte ungefär så här:

 

Ställ personen med kontaktförbudet framför mig så ska jag sparka personen i huvudet. Sen ska jag hävda att det inte fanns något uppsåt med i bilden och att det under inga omständigheter kan rubriceras som misshandel. Personen råkade helt enkelt skalla min sko, som av ett konstigt sammanträffande råkar sitta runt min fot.