Balkongen har blivit min frizon. Enda platsen där jag på riktigt kan koppla av & känna mig avslappnad. Solen har tillåtit mycket tid spenderas där i år men övrig tid har den gnagande rastlösheten inte tillåtit koncentration utan istället fått kroppen att rusa. 

 

På det sättet har jag skjutit upp vissa känslor, men det har också varit ett sätt att ta mig igenom andra.

 

Den konstanta självmedvetenheten tar på mina krafter samtidigt som det är det enda som skänker mig inre trygghet. Det var så jag fann en balans, det var så jag fann nyckeln till mitt känsloliv. 

 

Jag tror att vägen till välbefinnande är en inre resa och inte en yttre.