Imorgon ska jag hem till mina föräldrar och fira pappi. Och avnjuta ljuvlig porterstek. Dagarna innan julhelgen längtade jag dit som ett litet barn. För jag älskar deras sällskap och mellan de väggarna kan jag känna fullständig trygghet. Där kan jag slappna av och bara vara. Och skratta så att jag nästan blir harmynt åt alla tokiga samspel familjemedlemmarna emellan. Så imorgon känns som ett perfekt avslut på ledigheten innan det är dags att orka ta nya tag. För som jag har behövt den här ledigheten.