Förstår varenda kväll att jag borde försöka gå och lägga mig i normal tid. Tröttheten får mig att frysa så om morgnarna att hela kroppen spjärnar emot och spänner sig i rent försvar. Somnar på tåget hem och vaknar frusen endast för att behöva möta den fuktiga luften utanför. Och det är där min trötthet slutar. Den börjar på tåget och slutar på tåget. Försöker trötta ut min hjärna varenda kväll genom att läsa. För det fungerar alltid på tåget. Men inte när jag ligger i sängen och får värk i armarna av att hålla en ficklampa över orden.