Det är alltid tystnaden som skaver värst. 

 

Självheten är självvald och nödvändig. Men med den kommer även en känsla av ensamhet. En känsla som infinner sig mellan varven, mellan varven av tystnad. Det är då som tomheten tar tillfället i akt och river i mitt inre. 

 

Det är så det ska vara. Det är så det måste vara. Därmed inte sagt att det inte gör ont.