Läser En man som heter Ove och blir barnsligt förtjust i denna bittra, extremenvisa karaktär. Fnittrar nästan till på tåget när jag läser om hur hans bitterhet förminskas i takt med att hans hjärta smälter. Börjar nästan gråta när han dör och känner mig för en stund alldeles tom inombords. Tom på det där sättet som jag alltid gör när jag har läst ut en bok som jag kommer att sakna, som jag vill läsa mer av. Känslan som infinner sig när man läst en bok som gjort avtryck på en.