Det är lättare att skriva om saker när man har fått distans till dem. För då känns det inte lika utlämnande, lika sårbart att blotta. En dag snart kommer jag att skratta åt de svarta veckorna som gått. Jag har fnittrat lite redan idag. Men just där och då, när det svarta känns, när det uppfyller hela mitt sinne, då är det allt annat än komiskt. Då är det blodigt allvar. 

 

 

Idag känns nog allting bättre. Så jag inhalerar doften av mitt lakritste. Lyssnar på pianomusik som lugnar bröstkorgen. Tränar & yogar. Får gåshud av ren triumf när jag tittar på serier. Skrattar högt och fnittrar förtjust. Känner att jag lever.