Jag börjar sakta inse hur effektivt jag stängde av mig själv under en ganska lång period. För det går nu upp för mig att jag fram till alldeles nyss trodde att det var mitt normaltillstånd. Den senaste tiden har jag blivit så överrumplad av känslor att jag i huvudet har mässat stäng av, stäng av, stäng av!" Det är stundtals så många känslor som trängs i bröstkorgen att det känns som att jag inte kan andas. Men det är nog bara mitt frusna hjärta som håller på att tina. Och det sliter mer att hålla känslorna inne/fly från dem/förtränga dem än att bara låta dem skölja över en. Men ibland känns det lite som att stå i en tornado.