Igår var det ungefär såhär:

Var det vad jag sa? Jag undrar ärligt talat vad som hade hänt om jag hade sagt att jag hade ont i foten. Hade hon då ifrågasatt mina kunskaper om kroppens anatomi lika högfärdigt och istället valt att konstatera att jag hade ont långt ner i benet? Efter över tio års erfarenhet av mensvärk, dvs regelbundna smärtor i livmodern, och inte långt ifrån tio års erfarenhet av magsmärtor, tror jag faktiskt att jag har förmåga att känna skillnaden.

Idag var det istället såhär:

Jag ringde till min nya vårdcentral och fick samtala med en vettig människa. Hon lyssnade på det jag sa och erbjöd mig en tid nästa vecka. Utan invändningar och utan att ifrågasätta. Inga konstigheter. Bara sådär. Halle-fucking-luja.